En stark oro svår att sätta ord på...
Publicerat den: 2010-10-25 [16:54:27]
Varje dag och varje timme som hon böckade omkring inne i magen var för oss viktiga.
Dagarna gick och blev till veckor. Och varje vecka är magisk tills hon är färdigbakad där inne.
Men nu har en annan oro satt igång istället.
Jag är så fruktansvärt orolig för att något ska hända henne inne i min mage.
Att hon ska snurra in sig i navelsträngen.
Eller att hennes vackra lilla hjärta ska sluta slå.
Jag är så orolig för att vi inte ska få uppleva henne mer än sparkarna hon ger oss inifrån sin lilla etta.
Jag är orolig att hon ska ryckas ifrån oss precis vid mållinjen.
Att vi inte ska få åka in för att föda henne till livet.
Att jag inte ska få upp henne, mjuk och varm och alldeles full av längtan efter denna värld.
Att vi ska få monterna ner hennes möbler & stänga dörren till hennes rum.
Att jag alltid ska få lukta på andras barn...
& inte få ha våran egna att lukta, krama och pussa på.
Att hennes liv tar slut istället för att ta fart.
Är det tabu att tänka så?
Har jag för mycket fritid?
Är det den mänskliga oron?
Är det mammakänslorna som alla pratar om?
I vårat land ska man INTE tänka så för då kan djävulen höra - säger dem.
Men jag säger: Bullshit.
Mammorna i Bulgarien är lika mycket människor som mammorna här i Sverige.
Jag tror att vi alla har sådana hemska tankar och känslor som vi går omkring och bär på.
Det är nog bra att sätta ord på dem.
Att man vågar göra det.
Vi är människor med tankar och känslor.
Så nu vet ni.
Jag är rädd.
Jag är skiträdd.
Jag puffar på magen och hon puffar tillbaka.
Får jag ingen puff så lyssnar jag på hennes hjärta.
Den travar på där inne i min mage.
Världens finaste ljud.
...jag älskar dig så...
var hos oss för alltid.
klart att det inte är något fel att vara orolig för det underbaraste man har! Jag var orolig i stort sett hela min graviditet. det är nåt jag tror alla går igenom.
tack för din fina kommentar förresten! Jag tror kossorna kände igen mig, i alla fall några :) Det kändes skitbra att få jobba igen! HAr saknat deras fina ögon och lugna sätt.
kramar
Gumman.... känner igen mig så i din oro..... man vill egentligen bara njuta men man kan inte låta bli att tänka "tänk om"..... sen när du går hemma på dagarna så får du säkert ännu mer tid på dig att tänka o grubbla....
Det kommer att gå bra för dig!
Stor kram
Åh fina du! Det är normalt att känna oro. Gjorde jag med båda mina pojkar. DET KOMMER ATT GÅ BRA, du ska inte klandra dig själv för att du tänker så. Tänk hur mycket du älskar henne redan! Hon är redan så längtad och du kommer få pussa på henne och packa hennes skolväska. Det är sådant jag med tänker på var dag, med tanke på mina pojkars sjukdom. Jag vill inget hellre än att se dom växa upp till ståtliga pojkar med mål i livet. Det kommer gå bra älskade Teddy <3
Min spinningutbildning kostar 3500 kr, går via Aerobic weekends. Logi och mat ingår ej, jag kommer nog ta fortsättningskurser sen. För att lära mig om pulsbaserad spinning osv. Kan vi åka upp tillsammans ;) Kramar i massor till dig finaste
Jag förstår dej precis. Samma tankar dyker upp hos mej med. Jag är också rädd och nervös. Men de borde höra till hela den här karusellen vi klivit på...Men de kommer gå bra för oss. Snart har vi dem hos oss, våra efterlängtade små.
Många Kramar
åh gumman då du är otrolig som tar dig tid att få andra att känna sig bra och jag önskar jag kunde ta bort dessa känslor sså du i stället enbart kan få njuta av graviditeten och jag hoppas innerligt du finne ro snart och kan njuta av denna tid.
Hon är välrdens lyckligaste tjej med föräldrar som er.
Du det är ju bara helt och fullt normalt att vara orolig! Och den biten blir ju inte mindre när hon kommer ut skulle jag tro hihi... Nånstans lär man sig ändå att det inte går att ha kontroll på allt, även om man vill. Det kommer gå bra gumman!!!
Kramar
Hej vännen. Det är helt normalt att tänka och känna som du gör. Jag var faktiskt mer orolig denna gången än vad jag var med mitt första.
Många kramar
Hej på dig!
Tror dom flesta känner och tänker så som du gör, det gjorde jag iaf när jag väntade både barn nr 1 och sen med barn nr 2..
Hur går det för dig med din nekade HP? Jag hoppas den går igenom nu när du överklagat!!
Kram på dig//Jossan
Åhh gumman, jag förstår att det känns oroligt, speciellt med tanke på vad ni har varit med om. Men försök att bara vara här och nu, koncentrera dig på andningen och försök känna att du inte gör något bättre genom att oroa dig. Du gör ALLTING rätt.
Snart kommer du vara tillbaka i spinningsadeln och på lördag ska jag sitta på en cykel i tre timmar!! haha helt galet, det var inte fel som vi trodde :D
Bra att det går ok med tankarna, många som har haft problem tidigare i livet kan ju lätt få lite svårt med acceptansen. Med mig är det ok.. varken bättre eller sämre :)
Nessla är större, men fortfarande så liten, hon är en sån yttepyttetik. Och Nemo, han verkade ju passa bra som en Moses :P
Åh jag känner igen det där så väl! Men det är helt naturligt! Man FÅR oroa sig.
Gud vilken fin blogg :)
tack :) jaaa ellerhur.. kram
hej gumman!
Jag förstår verkligen dina tankar sådär kan jag komma på mig själv att tänka ibland. man får oroa sig även om amn inte känner att man vill de men de är jätte svårt att inte göra de.
va söt korgen var med er lilla hund i han ser ur att njuta där i hihi:)
Hoppas din kväll varit bra och så även din dag
kram
Jag känner igen det där, verkligen hemskt!
Kommer man alltid att vara orolig? Även när bebis kikat ut.. då kommer man säkert vara orolig för andra saker :/
Ja HM har underbara kläder. Jag tycker dom har bäst barnkläder faktiskt. Har kikat efter skor på nätet men hittar inga. Får hoppas att min syster hittar på Zara imorn!
Förstår att du är orolig, har varit där själv. Men försök att tänka på annat du kan inte styra över vad som händer ändå och lilla A känner ju om du är orolig. Allt kommer gå fint och SNART är hon här! Jag längtar ;-)
Kram
Hjärtat lilla...
Jag FÖRSTÅR verkligen din oro.Jag var precis likadan.När jag ÄNTLIGEN,efter så många år,fick plus på stickan gick jag första tiden o höll på att avlida av oro.Konstant oro.Över allt.PRECIS allt som kunde hända.Blev lite bättre efter ultaljudet i v19,men hela tiden var jag verkligen LIVRÄDD för att vi skulle förlora vårat lilla undervärk...
Men jag tror att många,många känner samma sak.De som inte gör det,tycker jag faktiskt är lite konstigt... Man är ju orolig!Det är mänskligt!
O framför allt så är det ju en oro för eran kärlek där inne.Eran lycka.
Men det kommer o gå vägen vännen.Självklart!
Ni har vart med om tillräckligt!
Håller alla tummar i världen för er o eran
lilla sessa!
O hon kommer bli så fin i den lilla kanel bodyn du köpt till henne.Vet precis vilken du menar.Den är så tuff!
Hoppas du får en underbar dag fining!Va rädd om dig.
Massa massa kramar
Du är inte ensam om dina tankar, här snurra också tankar dagarna i ända.. man är rädd, nervös, vad kommer att hända och allt möjligt!
jag tror det är väldigt vanligt att man grubblar och tänker en massa, men det är få som vågar erkänna att de är rädda!
Annars så är det fritt fram att gissa i min blogg när du tror lillan tittar ut för oss :)
Kramar
Älskade vännen min!
En tår rann på kinden min när jag läsde detta. Hjärtat mitt värkde av sorg för det som hände min lilla bebis. Du ska veta att jag hoppas att allt går bra för er och eran lilla dära inne.
kram till dig älskade vännen.
Men ohja, sådana tankar har man stundtals hela tiden, det är fullkomligt normalt! Oroa oss kommer vi troligtvis få göra hela livet. Jag tror de är en normal del av graviditeten och förberedelse för mamma livet!
Du ska se att i jul då kommer vi vara i tre i våra familjer ;) eller ja ni blir ju fyra ;)!
Många kramar till dig!
Jag var också orolig hela tiden för att något hemskt skulle hända bebisen i magen. Och jag har haft helt "normala" graviditeter utan komplikationer. (Förutom att jag opererade blindtarmen då..)
Förstår din oro.
Svårt att inte oroa sig. Viss oroar sig mer än andra och ofta har jag önskat att jag skulle kunna njuta mer av graviditeten och inte bara vara rädd att det ska gå åt skogen!
Kram
Nu är du orolig för att något ska hända henne där inne och sen när hon kommer ut så kommer du vara orolig att något ska hända henne här "ute", så är livet som förälder man är konstant orolig... ;)
Allt bra idag?:)
