Innan alla dessa smärtor. Denna smärtdimma som gör det omöjligt att se varken fram eller bak i livet. Min stora dröm är att få vakna upp en morgon, bara en endaste morgon utan smärtor, utan hundraelva uppvak i svett och blod och bara.....vara.

Ta en kopp kaffe på altanen. Verkligen SE mitt barn leka utan att bara stirra blankt ut i intet. Se min man fixa med något i trädgården och klappa hunden som lagt sig bredvid.

Bara EN endaste gång. Jag lovar att inte ta det för givet!

Operationen är över. Svårt att tänka på den utan att bli totalt uppgiven så jag väntar ett tag till.

Men jag kan säga som så att hade jag sluppit all denna väntan och alla omgångar via Gynakuten där man blir behandlad olika så hade situationen inte varit som det var och är.

Hejdå.