Jag har fått lite frågor om mitt yrke som barnmorska och de tänker jag svara på nu när jag ändå är inne en sväng här på bloggen. Ni kan annars gå till kategorin barnmorskedrömmen och barnmorskelivet och där läsa en hel del om min väg till att bli barnmorska.

Barnmorska var något som jag sedan barnsben har önskat att bli. En av mina första minnen är just att jag en dag skulle bli barnmorska och den drömmen kom att hänga med mig fram till den dagen då jag tog emot min trätratt och min barnmorskebrosch.
Många lägger huvudet på sidan och aooooooooar och ohhhhhhhar så fort jag berättar om att jag är barnmorska men jag kan redan här säga att det inte är något gulligulligt och puttenuttigt över det hela. Det är en lång väg och en av de tuffaste utbildningarna som finns på högskolan. Den innefattar mycket blod, fosterrvatten, skrik, tårar, klipp, underliv och en massa andra o-gulliga saker:)

Först läste jag till sjuksköterska och blev klar januari 2006. Därefter behöver man ha minst 1 år arbetserfarenhet som syrra innan det är okey att läsa vidare till barnmorska. Jag tycker dock att det är viktigt att bli ordentligt varm i kläderna inom det medicinska och det praktiska innan man väljer att läsa vidare. Man ska med andra ord inte stå också darra när nålar ska sätta, dropp hängas, katetrar sättas, blåsor tappas, sår läggs om, medicin blandas, patient förberedas inför en akutoperation osv. Där måste du som barnmorska vara rapp och snabb.
Jag började läsa till barnmorska under augusti 2008 och blev färdig den 15 januari 2010. Barnmorska är det enda yrket som specialistsjuksköterska där du har ännu en legitimation förutom sjuksköterskelegitimationen.

Det har sedan länge pågått en kamp över arbetssituation och lönerna. Men sedan ca 1 år tillbaka pågår det en gigantisk kamp för detta och drivs bla av fb gruppen: Nu är det nog. Gruppen har bl.a. synts och hörts i media. De har haft möten med Filippa R och det har medfört att ingångslönen för barnmorskor har ökat på sig och en ny förlossningsavdelning har öppnat upp i Stockholm som heter BB Sophia.
Det som kvarstår är att vi som varit med i gamet, dvs arbetat ett ex antal år INTE är med i denna lönelyft och därmed slutar många bm sina tjänster och söker arbete någon annanstans som bm. Det medför i sig att många nya bm börjar på sina arbetsplatser utan vana och inbitna bm som kan vara där och stötta de.
Speciellt inom BB och förlossningsvården är det tufft. Målet att ha en barnmorska per födande kvinna är en dröm som fortfarande bara är, just en dröm. Det är inte sällan vi barnmorskor kan ha 3-4 födande kvinnor på en och samma gång och samtidigt ha ansvar över patient på intag, sovsalar, efterskötningar av mor och barn, amningar, blödningar, smärta and so on...... Ett riktigt slagfält med andra ord.
Ofta lämnar man över arbetet med hjärtat i halsen och tårar brännandes innanför ögonlocken. En ohållbar situation.
En ohållbar situation inte bara för de födande kvinnorna som bör ha en lugn och fin start som en ny familj. Men också för personalen som riskerar sin egna hälsa men även sin barnmorskelegitimation då man oftast INTE KAN arbeta etiskt och medicinskt riskfritt.
Att en barnmorska oftast inte kan gå på toaletten eller äta sin mat, det är standard men vi har ännu inte kommit på hur vi ska klona oss för att finnas där för allt och alla.

De födande kvinnorna kommer oftast med förlossningsbrev i handen. Kraven på personalen är enorm. Det är förståeligt att de blivande föräldrarna har önskemål över sin förlossning. En förlossning kanske bara upplevs en gång i livet och det borde vara en självklarhet att den upplevelsen ska inledas med trygghet som en stabil barnmorska kan bidra med. Tyvärr bidrar arbetssituationen just till att förlossningar forceras fram. Mammorna tar till smärtlindring då de inte kan ha en närvarande bm hos sig när hon så önskar. Detta kan i sin tur leda fram till att förlossningen måste avslutas med sugklocka, klipp eller yttre press. Kanske måste förlossningen avslutas med akut kejsarsnitt eller Gud förbjude- ett katastrofsnitt!
En barnmorska MÅSTE vara närvarande UNDER HELA förlossningen med tanke på att ett förlossningsförlopp snabbt kan vända från att ha en normal progress till att bli avvikande. Mamman kan bli dålig och även barnet i magen. Att forcera fram förlossningen och inte låta det "normala förloppet" få fortgå ökar riskerna för skador i underlivet.
Det leder till dåliga barn, avvikande CTG kurvor.
Det leder till blödningar, akuta snitt, amning som strular.
Det leder till att den första anknytningen mellan mor och barn fördröjs eller förstörs.
Men det leder också till att många föräldrar utvecklar postpartum depressioner och rädsla över att föda barn på nytt.

Obstetriken är ett område som man kort och gott INTE KAN SPARA PÅ.
Ingenting inom vården bör man spara på egentligen men förlossningen handlar ändå om helt nya liv. Vår framtid. Det är inget löpande band på Volvo där det ska gå fort utan känslor och engagemang. Det är skamligt, skrämmande och fruktansvärt hemskt att vården i dagens Sverige ser ut på detta viset. Det är tack vara barnmorskor och övrig personal som Sverige har minst dödlighet bland mammor och barn - I VÄRLDEN!
Hur är det möjligt att det får se ut på detta viset?
Men vi ska kämpa.
Barnmorska är en av världens äldsta yrken och något jag är otroligt stolt över att få vara.
Tänk att jag är den första som tar emot ett nytt liv.
Jag är den som tar hand om de blivande föräldrarna på MVC.
Jag är den som får guida föräldrarna på BB under barnets första dygn på denna jord.
Jag är den som ungdomar kan gå till när det kommer till sex, samlevnad och preventivmedel.
Jag är den som är med vid missfall, aborter, blödningar, gynekologiska åkommor, cystor, buksmärtor men även den första kontakten som kvinnor har vid övergrepp.

Så därför kämpar vi barnmorskor på.
Vi kämpar för våra kvinnor och vi kämpar för en bra och trygg vård som vi alla har rätt till.
Vi kämpar för att vårt yrke som vi är så stolta över- aldrig någonsin får dö ut.

veckan på nya jobbet över och mitt huvud exploderar med nya kunskaper och efter alla nya möten.
En hel månads bredvid gång är inlett och vi har även haft 4 fullspäckade utbildningsdagar tillsammans.

Det känns fortfarande som om jag drömmer. Kan det verkligen stämma att det tar mig 9 minuter hem med spårvagn istället för 3 timmar enkelväg?
Kan det verkligen stämma att jag har ett fast arbete som jag verkligen verkar trivas på? ( det gjorde jag ju på mitt förra också)

Tröttheten som jag känt hela detta året börjar sakta men säkert avta och nu hoppas jag på att sömnen ska komma till rätta också. Jag sover nämligen som en kratta...

Nä. Nu är det dags för sängen.
Om en vecka välkomnar vi julen.
Kram på er.

Bloggen är sämre än sämst. Jag håller med. Borde ha min dator för att svara på kommentarer men det har jag inte. Jag älskar min Pada för tillfället dvs IPad ;) de är fina men jag ska ändå försöka svara på kommentarerna som jag fått.



Lite bilder bjuder jag på.

Äntligen har jag fått jobb inom mitt yrke i hemstaden. Som ni vet så har jag pendlat som en tok till Borås och tillbaka där jag arbetat på förlossningen och BB. Där har jag trivts jätte jätte bra.
Mitt vik övergick till fast anställning och jag var överlycklig.
Men resvägen dit är inte nådig.
Tiden tur och retur kunde ta mig 6 timmar/dag som mest, tid som jag kan spendera med min familj.
Därför sökte jag mig vidare.

Att få arbete och ett fast sådant är rätt så svårt i Göteborg. Det är nämligen otroligt många sökande på varje tjänst.

Men jag sökte och blev den till slut att knipa en fin tjänst på Gynakuten på SU. Resvägen dit är exakt 9 minuter;)
Från och med 1 december är jag således på hemmaplan;) skönt!!!
Tills dess är jag kvar i Borås.

Tjohooooooooo

Nu snart får jag åka hem till Göteborg.
Har inte varit hemma sedan igår morse...
Arbetat hela veckan som varit och imorgon har jag ledig.
Ska bli skönt.

Idag har det varit lugna gatan och sådana dagar behövs också må jag säga.
Har räknat på mina förlossningar här i Borås och just nu är de uppe i 33 bäbbar.
Totalt har jag förlöst 137 bäbbar totalt under min tid som förlossningsbarnmorska :)
Underbart!


...orkar inte blogga men tittar givetvis in här...

Här hemma har det varit städdag och tvättdag för mig. Jag har också ägnat dagen åt att kika på de norska barnmorskorna genom nätet. Jordemor heter programmet och går att hitta HÄR för er som vill kika på deras fantastiska arbete. På Sykehuset i Buskerud I Drammen utspelar sig alla avsnitten. På Buskerud jobbade jag på bemaning under min period som barnmorskestudent.

Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag ser dessa avsnitt. Tårarna har runnit ett antal gånger under programmets gång :) Tur är ju att jag inte jobbar - annars hade jag ju störtlipat under varje förlossning pga alla konstiga hormoner. Och hur hade det sett ut? Inte rätt alls, hahaha.

Tänk så mycket lycka och tyvärr sorg som vi barnmorskor får vara med om. Helt makalöst.
Det är VERKLIGEN VÄRT 5 år på högskolan och när man väl är i mål... TOTAL, OBESKRIVLIG L.Y.C.K.A!!!

Ush nu blir jag alldeles salig igen. Jag verkligen, verkligen, verkligen ÄLSKAR MITT JOBB. När Gud skapade mig så sa han: Hon där. Hon ska banne mig förlösa småttingar.





& så blev det också.



Barnmorskeexamen med min favvolärare. Hon var våran handledare när C och jag skrev magister. Våran magister handlar om: Hur unga kvinnor resonerar kring abort och sin sexuella hälsa och går att hitta HÄR


Så här galet gick det till med Majsan när vi firade min uppsats. Just i denna stund var det fullkomligt normalt att ha speglar som ögon :)


Den fina fina tårtan som min make hade beställt.


TOTALT OBESKRIVLIG LYCKA!!!

Godmorgon lördag. Hej hej mina vänner - inte roligt att vakna till en regnig lördag men vad gör det när hela helgen kommer att spenderas på förlossningen. Hela förra veckan och hela den här veckan har varit tuffa och inkluderat en massa massa jobb med knappast någon vila emellan. Det har verkligen inte varit lätt att lära sig ett helt nytt yrke, komma till ett helt nytt jobb med nya rutiner och människor och samtidigt vara gravid och ständigt illamående och trött. Men det går och det har gått bra. Och från och med denna veckan då jag för övrigt går in i vecka 15 - så har vi börjat att skymta en liten minikula längst ner på under min navel - så nu mer än någonsin längtar jag till att få bära vårat barn med stolthet.


Gårdagen var iaf. solig och trevlig när underbara Lizzan med Milton kom över på fika, kaffe och en hel del lek utanför :) Imorgon ska vi även fira att lillgrabben fyllt hela 1 år!



Och så är det ju prinsessans bröllop också. Jag kunde inte bry mig less men det ska bli roligt att se hennes brudklänning. Ville mest önska er en trevlig lördag och söndag för den delen.

Jag har fått äran att jobba på ett sjukhus där det föds många barn med invandrarföräldrar.
En del från Iran. En del från Afrika. En del från Rysslan och en del från Kina.
Det är verkligen helt fantastiskt magiskt att få möta alla dessa olika kulturer och få en liten inblick i hur andra människor upplever förlossningen och få uppleva när dessa underbara familjeband knyts samman.

Bland afrikanska mammor får jag inte bara uppleva hennes blivande roll som mor utan även se stödet som hon får av alla mostrar och kusiner. Ibland blir det alldeles för mycket och då får man sålla bort några mostrar :)

Jag blir alldeles fascinerad varje dag när jag stiger in på ett rum - att få vara VIP gästen under detta alldeles fantastiska tillfälle och vara med när en familj blir hel.
När stunden närmar sig för den lilla/e att komma ut, förbereder jag mina pianger, min sax, tar på mig mitt plastförklädde och tar fram den varma trasan. Under varje värk får jag följa föräldrarnas kamp till att få föda fram sitt alldeles fantastiska lilla barn till denna värld.

The GRANDE finale är när den lilla hjässan behagar att visa sig och när den hala lilla kroppen slutligen lämnar enrummaren i livmodern och kommer ut till en hel ny värld.
Då och endast då - stannar världen upp för en liten stund och helt plötsligt har vi blivit en extra person på denna planet.