Usha så det bubblar i min mage. Den knyter sig och stramar så in i helvete. Jag sitter ivrigt och väntar på det där magiska smset från M. M rättar ju varje nytt utkast på arbetet och idag kommer ett sådant viktigt svar ifrån henne. Vi måste verkligen börja på sluttampen nu med endast en vecka kvar till deadline. Så nu väntar jag. Jag väntar och trummar och fingrar på min vita Iphone. Jag väntar med hjärtat i halsgropen. Snart snart kommer det där förbannade smset. För mig är det nästintill liv och död. Eller iaf. liv och död under denna helgen och kommande veckan. Och just i denna stund... så kan jag inte göra så mycket mer...




För mest av allt skulle jag vilja ringa och skrika: Vad tycker du om alla sidor som vi kämpat med då, ha, ha, ha? säg någonting NU. För att jag KAN inte vänta något mer på några sms eller utkast. Säg NU!!!! Men så kommer jag på att så kan jag ju inte hålla på med. Vi barnmorskor ska ju vara lugnet själva.


Därför håller jag tyst.
Och väntar