Är jag gravid eller vad är det frågan om?...
Publicerat den: 2010-11-30 [11:12:32]
Här hemma gör jag mig redo att dra iväg snart. Ska förmodligen träffa MVC doktorn och prata om mina dagliga kräkningar och dett konstanta illamåendet. Man skulle ju nästan tro att jag vore gravid :) ... Får se vad hon säger och hur vi ska gå vidare mot detta. Och nej - inga piller hjälper, inte ens Lergigan som jag tar till natten.
Önskar er en fin sista dag på denna novembermånad. Här nedan följer lite bilder.
Smulisen i vecka 38. Fullgångna 37+3 idag. 
Undra hur många sådana vi behöver tända innan Smulan är hos oss?
Pysslade ihop fyra sådana hjärtan till advent. I rosa så klart :)
What is love?
Publicerat den: 2010-11-29 [11:41:32]
Denna korv ger kärlek utan krav och utan villkor.
Tema nr 5 kommer här. Att berätta för er vad kärlek är för mig.
För mig är kärlek:
Kallt.
Varmt.
Svalt.
Luddigt.
Alla färger som finns.
Förståelse.
Kompromissande.
Att förlåta.
Att skratta.
Att gråta.
Att vara tyst.
Att bara vara.
Gemenskap.
Frustration.
Lidande.
Sorg.
Lycka.
Sammanflätade fingrar.
Kärlek är det du inte kan ta på men som ändå finns där bredvid dig.
Kärlek kan du få av andra men även på egen hand.
Vad är kärlek för Dig???
Fy 17 så underbara ni är! Tack.
Publicerat den: 2010-11-28 [21:57:56]
♥
Tack du underbara Sannis för denna fina utmärkelse. Jag har fått en hel del från en massa andra bloggare och ni ska veta att jag verkligen uppskattar alla fina ord och alla fina utmärkelse som ni delar med er av. Tack tack tack.
Sannis skrev detta:
En helt underbar person som skriver ifrån hjärtat. Är dessutom höggravid och har haft det väldigt kämpigt. Tycker absolut att du är värd denna fina award efter allt som du har gått igenom och att du snart kommer att bli mamma!
Det får gärna vara slut på detta nu.
Publicerat den: 2010-11-28 [11:56:36]
Ett PS inlägg:
Dag fyras tema är vad man äter under en dag.
Eftersom det inte blir mer än fil och flingor fram tills kvällsmålet som hamnar i toaletten så vill jag inte ens skriva om vad jag käkar. Kan säga att det hamnar två rutor kexchoklad i magen under natten också - annars hade nog dagen varit som en töcken.
På onsdag har jag tid hos min bm. Men det blir ett samtal till henne redan imorgon. Dessa vardagliga kräkningar gör mig alldeles matt i kroppen att jag knappast ser fram emot morgondagen. Jag är likgilltig till allt och har varit det ett bra tag. På senaste tiden har man fått en massa hjärtklappningar också och att kräkas mycket är inte alls bra för kaliumvärdet (som bla styr hjärtat) i kroppen.
Och jag nojar inte - utan säger som det är.
Och tacksam är jag att hon är kvar i magen men det är liiiite nog med kräkningar nu.
... hon får gärna titta ut snart...
Smulisen är FÄRDIGBAKAD!!!
Publicerat den: 2010-11-27 [12:58:50]
Korven är färdigstekt.
En normal graviditet klassas mellan fullgångna 37-41+6 veckor.
Och nu har vi gått 38 veckor, dvs fulla 37 graviditetsveckor.
Vi trodde aldrig att det skulle gå så pass bra som det har gjort.
För några veckor sedan så skulle hon ju komma mellan vecka 25-27...
Som vi har bönat och önskat oss att hon skulle stanna lite längre. Lite till.
Först var det vecka 30.
Sedan vecka 32.
Sedan vecka 34.
Sedan vecka 36.
Och nu är hon färdigbakad.
Hon är redo för världen.
Redo att ta sina första andetag.
Vi har varit redo för henne så länge nu.
Vi är så otroligt tacksamma för att det har gått så bra.
Hon är verkligen värd varje pina.
All smärta i världen.
Allt.
Från ett Clearbluetest.
Till några veckor gammal.
Till första magbilden i vecka 21 eller något sådant. Ojjj så sor jag tyckte att jag var då...
Till en flinande Smula i vecka 30.
Till en barbamamma med en färdigbakad skatt i magen.
Hemma hos världens tappraste mammor.
Publicerat den: 2010-11-26 [13:04:00]
Igår såg jag den i butiken - den nya Mama tidningen hade kommit. Så glansig och fin och det kändes verkligen lyxigt att dra mina fingrar över den. När jag öppnade tidningen fastnade jag för en mycket intressant artikel som heter: Hemma hos världens tappraste mammor. Ni måste verkligen läsa den.
Kort och gott handlade artikeln om mödrahälsovården och barnets första år i livet i Nepal. Där ett team för Unicef hade rest för att se hur kvinnor "på andra sidan" klotet har det när det kommer till graviditet, förlossning och första året i barnets liv.
Här hemma i Sverige och i andra välfärdsländer har vi det gott.
Så fort vi plussar på stickan har vi fri tillgång till MCV med utbildad personal.
Vi erbjuds föräldrarutbildningar.
Vattengympa finns tillänglig för oss havande.
Tidningarna fylls sida upp och sida ner av "goda" råd.
Vi steriliserar tom ungarnas nappar var och varannan dag.
Sedan att ungen får för sig att slicka rent rulltrappan i Nordstan räknas inte :)
När vi ska föda är sjukhuset fullt av underbar (för det mesta) och KOMPETENT personal.
Vi kan nästintill "skräddarsy" våran egen förlossning med önskemål genom förlossningsbrev och god kommunikation.
I våran värld är en normal förlossning att få upp sin lilla skatt på bröstet och att världen stannar upp.
Så är det även i min värld.
Skatten följs därefter upp på BVC. De vägs och mäts.
Det pratas om mammas och pappas ansvar i hushållet.
Det pratas om mammas och pappas samliv.
Amningen kontrolleras.
Det är smakportioner och mosade bananer.
Det ska allt vara rulltiga, små fluffiga godingar. En mammas dröm helt enkelt.
Så är det även i min värld.
De flesta kvinnor i Nepal följer svärmors order. Hennes ord är heliga.
En kvinna ska helst föda ensam. I en lerhydda på alla fyra.
Smärtlindring finns inte.
Mannens peppande ord finns inte.
Inte heller barnmorskans varma, varsamma hand.
Här talar vi om kulturella traditioner.
Jag frågar mig själv: Finns det förlossningsdepression i en kvinnas värld - där långt borta. Där på "andra sidan världen"?
Blödningar, infektioner, sjukdomar och att dö på förlossningsbritsen är en vardag i många länder.
Varje dag dör över 1000 kvinnor pga komplikationer under sin förlossning.
En skrämande siffra.
Barnen tvingas leva utan sina föräldrar.
I deras värld finns inte smakportioner och skivade bananer.
De tvingas dricka smutsigt vatten medans vi kan bada i vårat dricksvatten.
Många väger under 4 kg vid en ålder av 1. Fyra kilo väger de flesta NYFÖDDA i vårat land...
Unga kvinnor i så låg ålder som 13-14 tvingas ge upp sin skolgång för att ta hand om sina små syskon.
Jag personligen skäms en massa när jag läser.
När jag bläddrar vidare i tidningen talas det om smörja-magen-oljor för 300 lappen.
Det talas om julklappar i mängder och ekologiska kläder.
Det talas om delad ansvar och jag vet inte vad.
Artikeln är delvis skriven för att få upp våran ögon för vad som händer utanför våran rosa bubbla, men jag tror även att den finns för att vi ska skämmas. Vi är så bortskämda.
Och jag skäms.
Tro mig.
Jag skäms.
Men jag är samtidigt stolt.
Stolt över att vara barnmorska och stolt över alla fantastiska kvinnor som kämpar så för sina barn.
Tänk att vi tom offrar oss själva för någon vi aldrig har mött.
Kvinnor är fantastiska.
Som ett avslut vill jag säga att det alltid kommer att finnas rikedom och fattigdom.
Det kommer alltid finnas de som har det bättre och de som har det sämre. Ingen snack om saken.
Vi kommer att fortsätta leva på precis som vi gör och som vi har gjort.
Även jag. Nu när jag stänger tidningen.
Jag kommer fundera på denna artikel ganska mycket idag.
Nästa vecka så här dags är den inte lika klar i mina tankar längre.
Det är så vi är skapta.
Men det är bra att vara medveten om hur bra vi har det här hemma i våra bunkrar till lyor.
Att världen utanför faktiskt också existerar.
På riktigt.
Tema tre- Mina föräldrar.
Publicerat den: 2010-11-25 [11:20:22]
Presentation av mina små päron blir det idag. Mina älskade föräldrar.
Min vackra mamma heter Mariana och fina pappa heter Georg.
De träffades 1981 när mamma var på väg till en dejt med en annan snubbe.
Istället sprang hon på sin killkompis som hade sin kompis med sig. Denna kompisen var just min pappa.
Hon dumpade sin dejt och på den vägen är det.
Pappa var sjöman på den tiden.
Och mamma jobbade som hamnens konstnär.
Hon är verkligen en fena på att måla.
Vi har fina ikoner hemma som hon har gjort.
Jag själv kan inte ens rita ett streck.
Två år efter deras bröllop kom jag till världen.
Pappa var då ute till havs och fick träffa mig först efter 40 dagar.
Mamma hade då allt skickat telegram där det stod att de hade fått en dotter.
Pappa och hela besättningen hade skålat som tusan och alla hade gratulerat till SONEN.
Men far min - han kom minsann ihåg att det allt blev en tjej och rättade dessa vilda sjömän :)
Till Sverige kom de 1989. När kommunisterna släppte vårat land ifrån sina små klor.
Sedan dess är vi bosatta här.
Ord som beskriver min mamma:
Otroligt envis - på gott och ont. Jag har ärvt det efter henne.
Generös med kärlek och presenter.
Otroligt kreativ och händig.
Kommer oftast med goda råd och är en riktig medlare mellan oss alla.
Snällaste, finaste och vackraste mamman i världen.
Ord som beskriver min pappa:
En riktig klippa när det kommer till tragedier i livet. Pappa kan man prata med om allt.
Rapp i käften. Säger ofast vad han tycker med en klang av humor :)
Rättvis och generös med tid.
Humor så det rycker om det. Vi är som små barn när vi träffas och skrattar så vi kissar på oss.
Snällaste, finaste och vackraste pappan i världen.
De är varandras motsatser men kompletterar varandra precis som två äkta hälft bör göra.
Jag är så otroligt glad och tacksam för allt de gjort för mig och för den jag blivit.
Jag har genom livet fått vara ensambarn men oj vilken disciplin det varit hemma.
Idag är jag tacksam för det.
Det går inte en dag som vi inte hörs av på något vis.
-Tända ljus i vårat hus-
Publicerat den: 2010-11-24 [17:07:34]
Idag kommer inget tema. Efter detta inlägg hade jag tänkt mig att inte blogga mer idag. Det får räcka med de här två inläggen for now. Har en massa ont i hela kroppen och hade tänkt mysa med min fina make och vovve istället för att sitta här. Men imorgon kommer ett nytt tema.
Jag delar med mig av det nyaste nytt som jag har virkat till mig själv. Lilla A har också fått en sådan fast med ett hårband som är modell -tjockare i färgerna rosa och grönt. Sorry om bilderna ser ut att vara lite "smutsiga" eller "korniga". 
Fina Kivi lyktor från Iittala inhandlades igår. 
Den här i mörkblått är vackrast.
Den finaste vovvsingen i hela vida världen. Här vilar han på sin pappas knä :)
Ha en fin kväll alla där ute.
En försenad Smula så där på en onsdag.
Publicerat den: 2010-11-24 [11:36:28]
Inte fått upp några bilder på skatten här på två veckor så här kommer hon i vecka 37, som påbörjades i lördags. Fullgångna 36 veckor.
Älskade vännen och en rufsig mamma :)
Idag är vi inne i 36+4 och på lördag är korven färdigstekt. Beräknade dagar till ankomst är exakt 23 dagar :)
Här hemma har jag städat del 1. Dvs badrum, kök, dammat, tvättat. Imorgon är det del 2 - dvs dammsuga och moppa, kanske vattna några växter också. Man får helt enkelt dela upp det när kroppen inte är den mest vigaste för tillfället. Men jag är glad att det fortfarande går.
Nu dags för kaffe och lite frukost.
Min första stora kärlek.
Publicerat den: 2010-11-23 [18:57:00]
Temat fortsätter och idag presenterar jag:
Min första stora kärlek.
Min första STORA kärlek hette Filko och vi träffades en varm sommardag år 2000 - Bulgarien, Varna.
Han var tre år äldre än mig och bodde några gator nedanför våran gata.
Vi han vara tillsammans i fyra långa år, varav 2 som förlovade.
Det gick åt ofantligt mycket pengar till att chatta, prata i telefon och resa ner till Bulgarien för att ses.
En varm augustidag följde han med mig till Burgas flygplats för att vinka av mig.
Jag skulle tillbaks hem till Sverige.
Det sista jag såg av Filko var att han stod nedböjd högt på en trappa för att vinka av mig in i det sista.
Det var även det sista vi såg av varandra.
Någonsin.
Filko hade tagit jobb som sjöman på båten Hera.
Där jobbade han som motorman.
Fredag den 13 februari 2004 - sjönk Hera utanför Turkiets kust. Precis vid Bosvoren.
Det var storm och båten han skicka ut några SOS Larm innan vågorna tog den.
Det var Filkos sista dag på båten och han hade en kollega som väntade på att få byta av honom.
Lördag den 14 februari, på Alla hjärtans dag mötte min pappa mig söndergråten vid dörren.
Ingen av besättningen återfanns levande.
Filko är fortfarande inte funnen.
♥
<3
Publicerat den: 2010-11-23 [11:51:16]
Ohhh jävlar vad rörd jag blir.
TACK DU FINASTE NATHALIA FÖR ALLA VACKRA ORD.
De går direkt in i mitt hjärta och själ och där sparar jag dem för alltid.
Ikväll kommer ett nytt tema. Min första kärlek tydligen. Men innan dess ska jag sitta barnvakt åt finaste Milton och då är stora fina vovven Dexter med också. Bushunden. Mamma och pappa ska nämligen på föräldrarmöte så vi ska busa i stund.
Vem är Theodora?
Publicerat den: 2010-11-22 [20:13:28]
Teman för de här dagarna:
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Jag heter Theodora Georgieva Ödåsen och har fått mitt namn efter min älskade far-mor Dora.
Född i Bulgarien - Varna. Världens vackraste hamnstad.
Jag kom till detta land på min 6 födelsedag - den 15 oktober 1989.
Mina föräldrar var redan här och väntade på mig. De hade åkt flera månader innan för att kämpa för en bättre vardag för oss tre. Något jag är dem evigt tacksam.
De första tre åren bodde vi i Söderfors som ligger nära Tierp - Gävle.
Redan som 6 åring hade jag en nyckel runt halsen och fick i mycket tidig ålder lära mig att ta hand om mig själv.
Idag finns inte längre Söderfors och platsen är nedmejad till grunden.
Mina föräldrar ville vidare så vi flyttade till Göteborg.
Jag började dansa klassisk balett och var en av få elever som bildade den första klassen på Svenska balettskolan i Göteborg. Där blev jag kvar under några år, tröttnade på balett och sket helt enkelt i baletten.
Barnmorskedrömmen växte sig starkare för varje dag som gick.
Istället började på Engelska skolan i Göteborg där jag tack och lov lärde mig ordentlig disciplin i skolan och kommer vara Mr: Ormsby evigt tacksam.
I skolan hade jag svårt för matte men lätt för språk och jag älskade att skriva.
Började gymnasiet på Frölunda. Gick då samhällsprogrammet.
Under tiden på gymnasiet lärde jag mig värdet av pengar och har bla stekt hamburgare på Burger King. Där fick jag sparket ifrån. Arbetsledaren älskade inte mig över huvudtaget och jag älskade inte henne heller :)
Istället sökte jag jobb på ICA Supermarket där jag blev kvar under fem år. Det var även där jag träffade min blivande make.
Under min tonårstid lärde jag mig att älska träningen och det är något som jag verkligen håller stenhårt på.
Det var även under tonåren som jag träffade min första kärlek och lärde mig handskas med svartsjuka vänner och otrogna pojkvänner. Livet är en erfarenhet.
Efter gymnasiet blev det ett halvår på ett engelskt program på Högskolan.
Tråkigt som fan var det så jag hoppade av.
Samma dag kom jag in på Sjuksköterskeprogrammet och senare flyttade jag till ett studentboende i Vänersborg.
Under min period som sskstudent omkom min första stora kärlek och det var en otrolig svår period i mitt liv. Idag har det gått snart 7 år sedan den hemska olyckan.
Kort efter olyckan köpte vi våran Nemo och han blev min räddare i nöden.
Sedan dess är han min trogne följeslagare.
våran underbaraste vovve och blivande storebror.
Under 5 terminen på ssk programmet började jag och Pär att dejta varandra och på den vägen är det.
Tre år han jag jobba som sköterska och har bla arbetat med akut stroke, BUP, blodcentralen och som timanställd - allt för att samla erfarenhet och kunna försörja mig själv.
Jag anser att en vuxen människa inte ska leva på sina föräldrar utan lyfta sitt lata arsle och jobba.
Den 6 juli 2008 gifte jag mig med min älskade Pär i Bulgarien - Varna.
En av mina lyckligaste dagar i livet.
med min älskade på våran bröllopsdag.
Samma år tog en stor vänskap slut.
Det gjorde ont. Svinont. Men egoister som endast tänker på sig själva och stjäl energi utan att bidra med något behöver ingen i sitt liv.
Livet är ju en erfarenhet.
Hösten samma år påbörjade jag min största dröm och en av mina största utmaningar i livet - Barnmorskedrömmen.
Den slutförde jag och min älskade klass den 15 januari 2010.
Idag är jag stolt barnmorska.
Jag älskar detta yrket att jag får tårar bara jag tänker på det.
min stolthet och världens bästa yrke.
Jag har kommit över mycket glädje och sorg under mina 27 år på jorden.
För mig är det viktigt med erfarenhet och att förstå att vi alla är olika.
Jag älskar den sanna människan och tycker humor är bra.
Otroligt allergisk mot egoister och självupptagna parasiter. Även kiwi.
Jag har haft både ätstörningar, upp och nedperioder, hypofystumörer och en massa annat smått och gott i livet.
Samtidigt har jag fått ta del av en massa glädje och skratt.
Jag har fina vänner och två väldigt nära vänner.
De är totala motsatsen till varandra men bland de finaste människorna som går att finna.
Den ena heter Maja och den andra heter Ivelina.
jag och Majsan. Fulla små kajor.
Två fina föräldrar har jag också som jag är evigt tacksam för.
Jag är de tacksam för att de gjort mig till den jag är idag.
Mitt modersmål är Bulgariska och jag talar språket utan bekymmer.
Något som A också kommer att få göra.
Svenska lär hon sig i skolan och av sin far.
Snart börjar en annan erfarenhet i mitt och min mans liv.
Vi ska alldeles strax bli föräldrar.
En av de största utmaningarna i livet tydligen.
Jag tror det.
Vi lämnar det livet vi har nu och påbörjar ett nytt.
Vi kommer att testas på alla sätt och vis men livet med Pär har hittills testats på måååånga och åter många vis.
Vi är redo.
med skatten i magen.
På återseende.
Tema på ingång.
Publicerat den: 2010-11-22 [16:10:29]
Fan va söta ni är. Tack för era tankar kring mitt inlägg längre ner. Jag tycker det är fantastiskt att vi alla är olika och därmed våra känslor. Det är hemskt att det är så förbjudet och tabu att prata om saker som tynger oss. men så länge vi inte har gått en mil i någon annans skor så BÖR VI ALDRIG DÖMA.
Jag tänkte sätta igång en tema här på bloggen ikväll. I 30 dagar kommer jag att skriva om olika saker som handlar om Moi :) Hahaha - tänk vad ni får dras med :) Hoppas bara korven i magen vill titta fram innan dessa 30 dagar är färdiga.
På återseende.
Ps: Till Mia som ville ha mina tankar kring amning har jag skrivit ett litet inlägg nedanför kommentaren under inlägget: Det som är så tabu!!!
Det som är såååååå TABU!!!
Publicerat den: 2010-11-21 [21:40:28]
Okey nu ska jag ta upp något som för mååånga är tabu.
Det är så tabu att de flesta väljer att inte prata om det.
Andra väljer tom att inte ens tänka tanken om det - eftersom det anses som sååå fel.
Jag själv tänkte mig för både en gång, två gånger och hundra gånger innan jag skrev och till slut publicerade detta inlägg.
Jag måste börja med att skriva att vi alla är människor.
Det som en ont för dig, kanske inte är ont för mig.
Det som kan vara en bagatell för mig kan vara ett ingenting för dig.
Det jag vill skriva om ikväll är graviditet.
En graviditet som börjar med en celldelning och avslutas på förlossningen och BB.
Det är så ett barn blir till och det är så en familj utökas till fler.
För många är en graviditet helt underbart.
Många flyger omkring på rosa små moln.
Älskar sin gravida kropp och bara tycker att hela den här saken med att vänta barn är något helt fantastiskt.
Och det är det ju. Det är fantastisk.
Men det är många och åter många som INTE tycker så.
Jag tycker INTE så!
Har aldrig tyckt om det.
Jag har bara inte sagt det.
För mig har det inte varit något som är trevligt.
Eller mysigt.
Eller underbart.
Det betyder dock INTE att jag INTE älskar vårat barn eller att jag INTE kommer att bli en bra förälder.
Jag skriver bara det många inte vågar prata om.
Jag skriver bara det många på familjeliv skriver om - fast under anonymt namn.
Det är inte det att jag kräkts från dag ett och fortfarande kräks. Varje dag.
Det är inte det att förlossningen var nära att starta redan i vecka 25.
Det är inte det att det gör ont när jag går, står, ligger eller rör på mig.
Utan det är så att jag tycker att det är fruktansvärt att inte ha min kropp och mig själv för MIG SJÄLV.
Kroppen förändras och för MIG är det bland det värsta som finns.
Jag mår inte alls bra i tankarna och huvudet.
Det är som en svart ridå framför mig och varje minut är hemsk.
Oftast avskyr jag mig för att jag känner så här och blir då extra rädd för att något hemskt ska hända med våran älskling inne i min mage. Men jag får påminna mig att dessa känslor INTE gör mig till en sämre förälder.
För många kan detta verka själviskt eftersom många har svårt för att få barn.
Andra får missfall efter missfall.
Människor förlorar barn över hela världen.
Medans de flesta anser att man får det bästa i slutändan.
Jag respekterar detta.
Men då förväntar jag mig att andra respekterar min och många andra kvinnors tankar och känslor kring graviditet. För tyvärr är just graviditeten för många rent ut sagt pest och pina och tom bland det värsta som finns.
Jag kan bara utgå från mig själv.
Jag har känt både sorg, saknad, ångest och vrede i mitt liv.
Därmed kan jag koppla samman mina känslor med denna graviditet till hemska fruktansvärda saker som kan hända under livets gång. Erfarenhet gör oss starka.
Jag kan samtidigt INTE döma andra människor som INTE upplevt sorg, ångest, depression osv, och kontra deras "lätta liv" som just en dans på rosor.
Dessa människor upplever kanske annat under vardagen som är bland det värsta DE varit med om.
Jag förstår att detta kan svida i många människors ögon.
Speciellt folk som har svårt för att bli gravida men vi är alla olika och måste respekteras uteftersom.
INGEN förutom JAG kan beskiva det min kropp och själ känner.
För ett barnlöst par är barnlösheten det värsta som finns.
För det paret är såriga bröstvårtor, kräks varje dag och otymplig kropp just ett INGENTING.
För en kvinna som avskyr graviditet kan graviditeten vara det värsta som finns för JUST den kvinnan.
INGEN OCH DÅ MENAR JAG INGEN har rätt att dömma.
Vet ni dock att även kvinnor som haft svårt för att bli gravida - KAN komma att få dessa känslor.
Och varför?
Just därför att vi inte är mer än människor.
Jag tycker att det är starkt av kvinnor att dela med sig dessa tankar som är så tabu.
Som svider så i andras ögon och öron.
Vi kan vara själviska, egoistiska osv.
Men tänk om där är ni snälla.
Varför anses VI vara egoistiska?
Egoister är människor som ENDAST tänker på sig själva och kan inte tänka sig in i andras situationer.
Något jag faktiskt motbevisar med detta inlägg.
Vi är alla olika och tänker och tycker olika.
Jag och resten som avskyr/inte tycker om att vara gravida längtar oerhört efter våra barn.
Vi älskar de och kan dö för dem lika mycket som Ni andra som älskar att vara gravida.
Jag skulle kunna fortsätta denna graviditet i hundra månader till BARA för att få en glimt av våran skatt.
Men jag tycker inte om att vara gravid.
[sparkarna är dock mysiga:]
Förstår ni hur jag tänker och resonerar?!
Jag kan då samtidigt relatera detta till mitt yrke där jag kommer att träffa kvinnor som tycker och känner precis som jag gör just nu.
Det är bra att ha ett vidgat perspektiv och förstå att vi alla är olika och ingen är en sämre förälder bara för att graviditeten inte är ett rosaskimrande moln.
Vi måste bara bli sams med tankarna i våra små huvuden.
Tankarna om att ingen är den andra lik.
Och att vi då bör respektera våra medmänniskor utifrån deras inställning till livet/vardagen/graviditet osv.
Ps: I slutändan är det ju värt det. Det vet VI som inte tycker om att vara gravida. Man får ju tydligen det bästa när man väl är i mål. Än vet jag ju inte - eftersom jag inte är där ÄN. Men det ändrar ju inte tankar och känslor som upplevs under graviditeten.
Barn om hur barn blir till :)
Publicerat den: 2010-11-20 [12:43:56]
Det som skulle bli två söta virkade bäbisar spårade ut och så kom jag på den briljanta ideén att göra så här istället. Själva originalidéen finns ute på internet, har dock ej sätt det i virkat format. Det blev två groteska bäbisar fast ändå roliga på sitt sätt.
En flicka och en pojke som leker mamma, pappa, barn.
Sorry för min rysliga skrivstil. Funderar på att snygga till skyltarna och istället köpa riktiga att hänga på figurerna. Får helt enkelt se vad som händer.
Hihih - barn kan verkligen vara roliga :)
Fula men ändå lite söta :)
Happy lördag önskar jag er.
-Sparka för mamma älskling-
Publicerat den: 2010-11-19 [11:46:47]
Vi lyssnade på musik, drack saft, klappade framför magen, puttade på den, pratade med den - men ingen respons.
Jag är väl medveten att det är mer stilla i magen under den sista delen av graviditeten men en liten respons bör man ändå få under en dag.
Ett hjärta kan slå men barnet bör ändå ha andningsrörelser.
Det var just det jag blev så orolig för.
Men när det var som mest oro i min kropp så kom det.
Först lite fladder.
Därefter var det boxningsmatch.
Och nu avslutar hon det hela med att hicka för fullt.
SKÖNT.
Ibland hade det faktiskt varit skönt att inte veta för mycket.
Men det är bättre att kolla upp en gång för mycket än en gång för lite.
Nu ska vi njuta av fredagen för fullt här hemma.
En kopp kaffe verkar sååååå underbart gott.
Ps: 28 dagar kvar tills beräknad ankomst :) Oj oj oj så det närmar sig.
Puss
...Vi älskar dig mer än alla solar,månar, stjärnor och planeter lilla älsklingen...
This is not an Accidental baby
Publicerat den: 2010-11-18 [14:59:12]
Förra året så här dags var ingen bra tid.
Allt var så förvirrande.
Så mycket upp och ner.
Så många uttalade meningar som till slut avslutades i total tystnad.
Tystnad dödar sägs det.
Och det gjorde den till slut.
Den dödade
...och tystnaden var TOTAL.
Ett tag trodde jag att det kanske var bra.
Nu vet jag att det var så.
Idag kom jag över den här fina.
En av de finaste.
Från en av de finaste.
Jag vågade lyssna.
Och gör det just nu.
...tack...
Music: Damien Rice.
Song:Accidental Babies.
And is he dark enough?
Enough to see your light?
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Yes.
Lundmyr of Sweden once again.
Publicerat den: 2010-11-17 [18:41:33]
Sitter hemma all by my self. Eller ensam och ensam. Nemo och A är ju med mig.
A har värsta showtime i magen. Jag fick precis tag på en knubbig arm där inne. Hon fäktas och slänger sina små armar och ben åt alla håll och kanter. Kan tänka mig att det är en tränad liten dam :)
Nu ska jag iaf. duka upp med vindruvor och en kopp kaffe här hemma. Mannen är på fotbollsmatch och spanar på Sverige vs Tyskland med svägerskans make. Heja Sweden!
Jerry Springer är på tv och jag har tänk virka vidare på en liten babyflicka och pojke som ska ges bort.
Body i storlek 60 med texten Gullunge på. Mössa som passar upp till 6 månader med texten Älskling på. Nappar med texten Älskling på. Allt ifrån Lundmyr of Sweden.
Sötaste napparna.
I svart och vitt med röda detaljer.
EXAKT 1 månad kvar till beräknad ankomst <3
Publicerat den: 2010-11-17 [11:43:22]
30 dagar är ju ett ingenting.
Om exakt ingenting ska det helt plötsligt flytta in en till levande varelse i vårat hem.
Vårat barn ♥
Vi har kört in en bekväm fåtölj i hennes rum.
Packat hennes saker i den rosa skötväskan.
Vi pratar med skatten genom flera lager av hud och snart är hon här.
Snart är hon hemma på riktigt.
Vi kommer kunna ta på henne.
Pussa henne och munprutta henne på magen :)
Kärlek.
Ps: Nu äntligen har hon lagt sig till rätta med huvudet ner och är "endast" ruckbar. Magen har även den sjunkt ner och jag kan tack och lov andas som en normal person igen.
UPP TILL KAMP!!!
Publicerat den: 2010-11-15 [20:48:01]
Nu är det så komiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Gråta tänker jag inte göra dock. Men jag mår dåligt över att detta drabbar och kommer att drabba kvinnor i ännu större grad om vi inte strider för detta ordentligt.
Havandeskapspengarna är ÄNNU EN GÅNG NEKADE.
Jag vet inte vad jag kan göra själv mer än alla utförliga dokument och alla utförliga samtal som Försäkringskassan har fått ta del av. Att kontakta ombudsman och strida i rätten kostar mycket pengar.
Men att skriva till tidningen kostar ingenting.
Sedan är det absolut inte säkert att de kommer att uppmärksamma detta över huvudtaget men jag hoppas de enser det bisara och absurta i det hela.
Nu är det även dags att dela med mig av mitt senaste dokument.
Hoppas ni vill läsa hela dokumentet för att förstå min frustation.
Jag går ut med detta på bloggen som en sista utväg till att göra folk uppmärksamma på hur falskt och olagligt Försäkringskassan arbetar.
Men att bli nekad sina rättigheter och bli behandlad på detta vis är rent ut sagt absurt, olagligt och extremt fult.
Jag går även ut med detta för att göra mitt bästa att andra inte drabbas lika hårt.
Men även försöka undvika att drabbas av det på nytt.... om vi får äran att skaffa fler barn.
Ps: Om det framkommer något i mitt brev som inte passar in att publiceras på bloggen så hojta till under kommentarer så tar jag med det samma bort det.
Mitt personliga brev till GP.
Hejsan.
Jag skriver till er i syfte med att ÄNNU EN GÅNG försöka uppmärksamma ett fall hos Försäkringskassan ang. havandeskapspenning som blir mer och mer absurt ju fler gånger det nekas. Jag anser att det är viktigt att uppmärksamma det här eftersom många kvinnor kan komma att hamna i min situation om detta lämnas åt sidan och glöms bort.
Kort och gott så är jag en fullt arbetande barnmorska på en högt belastad förlossningsavdelning som har blivit nekad havandeskapspenning fullt ut. FK anser inte att jag ens är berättigad 50 % HP.
Jag gick vidare med en överklagan genom ett till brev där min arbetssituation beskrevs utförligt och noggrant. Arbetsmiljölagen 2007:05 och Lagen om allmän försäkring (1962:381) lyftes fram.
Jag lyfte fram FK egna punkter om rättigheten till HP.
Ännu en gång har jag blivit NEKAD HP.
Enligt FK har en gravid rättighet till HP ifall dennes arbetsförmåga är nedsatt med minst ¼. Rätten till HP är då arbetsuppgifterna innebär fysisk ansträngning utöver det vanliga.
ENLIGT FK ANSES LYFT KRING 20 KG som fysiskt ansträngande och vid lägre vikter tar FK hänsyn till om den arbetande kvinnan står eller går mycket och om hon arbetar i en obekväm arbetsställning.
Jag har i ett fyra sidigt dataskrivet brev till FK beskrivit min arbetssituation där det framgår att som barnmorska på förlossningen och BB så förekommer det ofta att vi ensamma får lyfta den gravida/födande kvinnan under en förlossning. Att arbetssituationen oftast leder till att jag som barnmorska INTE kan vänta på förstärkning utan får lyfta själv. Det framgår även i mitt brev att dessa kvinnor sedan länge passerar 20 kg gränsen. . . (redan här brister FK egna punkter och regler).
Jag har i detta brev beskrivit om hur ofta det kan uppstå akuta situationer som kräver min fulla rörlighet – något jag inte har i graviditetsmånad 8 eller 9. Det framgår i mitt brev om alla obekväma och ensidiga arbetsställningar, om alla tunga lyft – något som FK ENLIGT SIG SJÄLVA SKA TA HÄNSYN till när det kommer till HP.
Det framgår klart och tydligt även på deras hemsida.
FK SKA ÄVEN TA HÄNSYN till om jag kan bli omplacerad på mitt arbete.
Min arbetsgivare har bifogat ett personligt brev där det framkommer att jag INTE KAN BLI OMPLACERAD.
FK har även haft personlig kontakt med min arbetsgivare både skriftligt och muntligt.
Min arbetsgivare har själv beskrivit alla tunga lyft som ofta förekommer och hur fysiskt påfrestande arbetet är.
Min arbetsgivare har beskrivit att arbetsuppgifterna INTE GÅR ATT FÖRÄNDRA så att jag kan utföra dem under dagen, vilket med det samma sätter ned min arbetsförmåga med minst ¼.
FK exakta ord vid överklagans nekande till HP är dessa:
” Försäkringskassans samlade bedömning av de uppgifter som framkommit är att dina arbetsuppgifter inte är att jämställa med de fysiskt krävande arbetsuppgifter som grundat rätt till havandeskapspenning. Det är Försäkringskassans uppfattning att de allra flesta av dina arbetsuppgifter som barnmorska INTE innebär tunga lyft av patienter. Därmed anser Försäkringskassan inte att de förekommer i en sådan omfattning att de, tillsammans med dina övriga arbetsuppgifter, innebär att ditt arbete kan ses som så fysiskt ansträngande att det ger
rätt till havandeskapspenning”.
VA????
Enligt FK har jag även rätt till HP om jag har ett arbete som JAG INTE FÅR UTFÖRA PGA RISKERNA I ARBETSMILJÖN.
I mitt brev framkommer det klart och tydligt ännu en gång om tunga och snabba lyft SOM UTFÖRS SJÄLVSTÄNDIGT – detta är en RISK. Jag har även lyft fram att det inte enbart är en fara för mig som barnmorska utan jag utsätter mina födande patienter i fara då jag INTE KAN UTFÖRA MITT ARBETE KORREKT.
Risker i arbetsmiljön är även att kvinnorna kan sparkas och ramla vilket kräver min fulla arbetsförmåga. NÅGOT JAG INTE HAR.
Det brister STORT i FK beslut redan från början.
Deras beslut är först och främst olaglig.
De grundar sitt beslut att neka mig HP genom att anse att jag först och främst INTE LYFTER TUNGT.
De grundar även sitt beslut genom att anse att jag INTE HAR ETT FYSISKT KRÄVANDE ARBETE MED MYCKET STÅENDE, GÅENDE OCH OBEKVÄMA ARBETSSTÄLLNINGAR.
Jag undrar hur detta kommer sig?
Hur kan FK grunda sitt beslut på detta viset när det framgår klart och tydligt om alla lyft och arbetets fysiska belastning?
Vad är det FK inte förstår?
De kan inte få ett mer utförligt brev eller beskrivning av vare sig mig eller min arbetsledare.
Kan det bli mer tydligt med mitt personliga brev där lagen kopplas till fallet och där även FK egna punkter lyfts fram?
Kan det bli mer tydligt med brev och personlig kontakt med min arbetsgivare?
Varför existerar HP över huvudtaget?
FK följer ju inte ens sina egna punkter och regler.
Det mest komiska i det hela är att FK beskriver min arbetssituation och min arbetsgivares exakta ord. De lyfter fram sina punkter och vilka rättigheter jag som sökande har – men ändå nekar mig HP.
Under mitt senaste samtal med FK vilket ägde rum efter senaste nekande av HP fanns ingen riktig motivation till varför och hur det kan komma sig att jag ännu en gång blivit totalt nekad HP.
Detta är absurt.
Jag anser detta som olagligt.
[Det hör egentligen inte till men jag har även i mitt brev lyft fram att förlossningen var nära att starta redan under tidig graviditet just pga. Belastningen, de tunga lyften och arbetssituationen. Jag var inlagd på sjukhus under min semester i Bulgarien och fick flyga hem med hjälp av SOS Norden. Jag var även inlagd på sjukhus i Sverige pga detta med strikt sängläge.
Jag är väl medveten om att FK INTE KAN GRUNDA HP på detta och att jag då kan bli sjukskriven istället. Jag vill dock lyfta fram detta som en parantes.]
Nu ska jag föda om exakt en månad men vill ändå strida för mina rättigheter.
Jag vill lyfta fram FK rolettspel med människors liv och anser att det är viktigt att detta uppmärksammas ÄNNU EN GÅNG.
Om sådana fall inte uppmärksammas tillräckligt kommer reglerna stramas åt ännu mer och fler kvinnor kommer att drabbas av deras felaktiga beslut som totalt saknar motivering.
Höggravid eller inte. Jag vill kämpa för detta.
Ps: Jag bifogar min överklagan till er för att se brevets utförliga text och hur lagen är grundad.
Mvh Theodora Ödåsen.
Husdjur och barn.
Publicerat den: 2010-11-14 [18:08:16]
Jag har tänk på det här med husdjur och småbarn.
Våran Nemo kommer att vara hemma när vi kommer hem med Smulan från BB.
Hon ska få ligga på golvet och han ska få bekanta sig med henne redan från start. Vi får inte förglömma att Nemo med största sannolikhet vetat om henne redan innan vi själva visste.
Nemo är inte BARA en hund utan en del av våran familj och vi skulle för allt i världen INTE byta bort honom eller lämna honom till någon annan bara för att vi fått barn. Jag tycker att det är fuktansvärt när folk lämnar bort sina fyrfotade vänner när familjen utökas. Man är ju medveten om att det är ett levande djur och att denna kommer att finnas i familjen under många år.
Jag förstår om det finns en ordentlig anledning till att fatta ett sådant svårt beslut, det ska ni veta.
Självklart utgår vi från att A inte utvecklar någon allergi mot päls men vi hoppas att hennes tidiga bekantskap med djur kan skona henne ifrån detta. Återstår att se...
Nemo har blivit involverat redan från början.
Jag tror nog att han gått tillbaka till valpstadiet en aning eftersom han ofta ligger nära nära mig och magen och har blivit väldigt mammig.
Han kommer att vara en stor del av A´s liv och kommer även vara involverad i henne precis som den familjmedlem han är.
A kommer att uppfostras till att visa denna vovve respekt och även respektera hans ät/sovplats.
Har vi tur så älskar hon bollar precis som våran Nemo :)
Jag tror nog allt att de kan komma att bli riktiga vänner.
Välkommen vecka 36 :)
Publicerat den: 2010-11-13 [18:27:30]
Ja som ni vet så byter jag och Smulan vecka varje lördag och idag går vi in i vecka 36, vilket betyder att vi gjort 35 fulla veckor. Hennes mamma och pappa har fått vara på Axess akuten idag en stund pga envis hosta med smärta i lungorna - så doktorn skrev ut en dunder medicin mot detta. Hoppas, hoppas jag får sova gott inatt :)
Annars knallar det på här hemma.
Vill visa upp min nyaste virkade filur - eller rättare sagt, filurer. Mor och dotter har jag virkat och mönstret hittade jag på nätet.
Mor och barn. Det som är eget på bilden är kjolens kant. Mammans halsduk, hennes år och rosett. Barnets hår och napp. Resten har jag följt ett virkmönster.
Mammans prins provar dockans kropp som festhatt :)
-I´am here to dry your eyes-
Publicerat den: 2010-11-12 [12:23:26]
Våran älskade i magen någon gång under oktober månad.
Artist: Sade
Music: By your side
Oh, when your cold
I'll be there to hold you tight to me
When your on the outside baby and you can't get in
I will show you, your so much better than you know
When your lost, when your alone and you can't get back again
I will find you darling I'll bring you home
If you want to cry
I am here to dry your eyes
and in no time you'll be fine
Sötnos, gullunge och älskling.
Publicerat den: 2010-11-11 [20:24:44]
Nytt på Smulan fronten är dessa sötnosar. Lundmyr of Sweden har fått in varor så det gäller att passa på mednas de fortfarande finns. Idag klickade datorn hem dessa godbitar :) Affär: www.babyshop.se 
Internetlös.
Publicerat den: 2010-11-11 [17:24:50]
Varit utan internet hela dagen :( Men å andra sidan så har dagen varit kassare än kass så då spelade det ingen roll. Nu ska jag ta mig en varm dusch och försöka få i mig lite middag med min fina make och vovve. A sparkar och hickar som vanligt och varje liten signal ifrån skatten är guldvärt :)
Vi hörs lite senare helt enkelt eller imorgon då det förmodligen känns bättre.
Normal förlossningen <3
Publicerat den: 2010-11-10 [09:34:26]
Nu är det äntligen fritt fram för våran lilla docka att födas på Normal förlossningen om hon behagar att komma. Sedan i lördags har vi gått in i vecka 35 - dvs fulla 34 veckor. Detta var verkligen det STÖRSTA MÅLET SOM NU ÄNTLIGEN är i hamn. Och jag är stor som ett hus...
exakt 37 dagar kvar till beräknad förlossning. Det närmar sig med stormsteg
Mammas lilla gris är hemma :)
Publicerat den: 2010-11-09 [11:36:20]
Mammas lill hjärta är hemma nu :) Vi har längtat ihjäl oss efter honom. Lillgrisen. han har fått vara hos mamma och pappa över helgen så att jag slipper rasta nu när kroppen är krasslig och febern steg en aning igår kväll. Det är snöööö i Götet hörnni. I love it. Hoppas julen närmar sig med STORA steg.
Såg ni på Ung och bortskämd på kanal 1 igår???
Jag höll på att sparka ner tvn i mina tankar ska ni veta. Herre jösses i allsin dar. Varför förstör föräldrarna sina barn på detta viset? Att städa, handla och betala för fullt vuxna människor kommer jag aldrig att förstå. Det är inte kärlek föräldrarna ger. Man kan aldrig köpa kärlek med pengar eller vackra ting. Barnen saknar ju respekt för sina föräldrar och manipulerar dem hur som.
Vad händer om mamma eller pappa försvinner eller dör??? Hur ska de då klara sig?
Ush för curlande föräldrara.
Det är inte mycket som krävs...
Publicerat den: 2010-11-08 [15:47:49]
...för att piffa upp en liten dams rum...
Här på bilden är mina virkade hjärtan endast provisoriskt upphängda. Två lila på vardera sida och en rosa i mitten. Alla med vita rosetter. Får hitta på ett bättre sätt att hänga upp dem - så att man får av och på linan smidigt.
Hjärtan på tråd :)
Piffade upp två sorters barngalgar. Vit rosett på de rosa och rosa på trägalgarna. Målade även dit små hjärtan. Trägalgarna kommer från IKEA och de rosa är inkäpta på Åhlens.
Host, host, host...
Publicerat den: 2010-11-08 [10:47:25]
Godmorgon en ny vecka. Inte alls skoj att vakna och ha halsont, hosta, rinnande näsa och allmänt dåsig men mamma kommer snart och då ska vi ut på promenad. Har varit uppe en del inatt och käkat gröt, lekt med A i magen och försökt sova. Inte det lättaste som finns...
Dock är det 39 dagar kvar till beräknad ankomst och vi väntar...
Önskar er en trevlig måndag & en bra start på veckan.
ATT LÄRA SIG VÄRDET AV LIVET!!!
Publicerat den: 2010-11-06 [18:33:23]
Hjälp - vi ska ju snart ha barn. Något som jag alltid tänk på att - Tja, det tillhör framtiden.
Förlossningen tillhör framtiden och att ta hem en till person som ska bo här till hör långt långt bortom tid och rum.
Men snart, snart så är det ju sant och om allt går bra så ska en ny liten individ bo här hemma hos oss.
Hon kommer att vara vår och hennes första utveckling kommer vi att stå för.
Jag tycker att detta är spännande men otroligt skrämande också.
Vad är rätt?
Vad är fel?
Vad är nog?
Barn föds inte som oskrivna blad.
De känner igen sina föräldrar redan från början.
Kan in början göra sig förstådda genom skrik och gråt.
Känner hunger, smärta, glädje och frustration.
Men barn växer fort också.
Som ogräs växer de små sakerna.
Jag hoppas lilla A växer upp och blir en snäll människa.
Jag vet att det kommer komma en dag då vi sakta men säkert måste klippa navelsträngen mellan oss.
Hon måste då få göra sina egna misstag och förhoppningsvis lära sig något av dem.
I bagaget ska hon få det här av oss. Det kan verka hårt för många av dagens "curling föräldrar".
Men jag ser ingen mening i att dadda och dalta med en tonåring som är på väg att bli vuxen.
1. Vara snäll mot sina medmänniskor. Att behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Men samtidigt stå upp för sina rättigheter och det hon tror på.
2. INTE BLI EN EGOIST. Ush, ush, ush för självupptagna små rackare. För mycket jag, jag, jag är nog inte bra för någon av oss.
3. Lära sig värdet av saker. I början ska ett barn få önska sig och inte bara bli överröst med saker och ting. Förlorar barnet glädjen av att önska sig och göra sig förtjänt - försvinner en stor och viktig kvalite i vardagen.
4. I tonåren ska hon få söka jobb. I början under lov och helger.
Vill hon ha något FÅR HON JOBBA FÖR DET.
INGENTING ÄR GRATIS I LIVET.
Och att leva lite som en parasit och på andra är ju lite tråkigt. Eller hur.
5. Vill hon inte plugga efter gymnasiet så är det okey.
Då får hon arbeta. Hon ska få lyfta sin söta lilla rumpa och gå och söka jobb.
Vare sig hon bor hemma eller inte så får hon ARBETA.
Om det är tufft?
Ja visst. Vem har sagt att det ska vara lätt?
Jag minns när jag var 15 år och mamma kom hem ifrån jobbet en dag. Hon var så glad. Hon hade nämligen bokat en två månaders semester till Bulgarien.
Jag blev skitglad jag med. Jag skuttade och trallade :)
Jag trodde ju att jag skulle med.
Mitt leende slocknade dock fort som fan när hennes exakta ord var: Ska du med, så får du jobba. Slut.
Jag minns att det blev en hel del fula tankar och känslor.
Men så var det. Och jobba fick jag göra från och med då.
Därefter följde jobb på Burger King.
5 år på ICA för att slippa studielån.
Jobb på bemaning med obekväma arbetstider.
På bemaning sov man nämligen inte på hotell minsann. Nej nej.
I knarande, okända, obekväma små 80 cm sängar sov man under några få timmar för att vila upp sig inför nästa arbetspass.
Att resa till olika orter var ingen hit och ofta blev det en lååång och sorgsen resa.
Men det gick det också.
Det var ofta som jag storgrät när det var dags att lämna mannen och vovven hemma för att åka på uppdrag.
Uppdrag över hela Västra Götaland och uppdrag i Norge.
Men det gick. Det gick och pengarna VAR VÄLFÖRTJÄNTA.
Varför?
DÄRFÖR ATT INGEN ANNAN ÄN JAG hade gjort mig förtjänt av dem.
Och jobbigt är det att söka jobb.
Man ska vara ivrig och ha en jävlaranamma.
Envis till tusen också.
Ibland får man tyvärr slicka lite röv för att komma någonvart.
Världen är INTE RÄTTVIS.
Men det går banne mig.
Det går.
Jag tror inte att man gör sitt barn en tjänst av att hela tiden skydda den mot omvärlden.
Jag tror inte heller man gör sitt barn en tjänst av att betala för den jämnt och ständigt.
Klipp navelsträngen.
Låt individen få utvecklas.
Låt henne/honom få slå sig ordentligt men hjälp ditt barn när denne är i riktig behov av hjälp.
Han/hon kommer förhoppningsvis lära sig av sina misstag och växa sig starkare av livets erfarenheter.
Och kom nu inte med ord som: Vänta du bara, bla, bla,bla.
Jag har ingenting att vänta på.
Både jag och A´s pappa har kämpat i livet.
Varför ska inte A får göra det också?
Allt blir så mycket bättre än att hela tiden bli matad med silversked och få saker och ting serverade.
ojojoj.
Nu blev jag djup igen.
Men ibland blir det för mycket tankar i huvudet och då måste allt ner någonstans.
Puss o trevlig lördag
Anything you want me to, you know I would do.
Publicerat den: 2010-11-05 [15:42:32]
Endast 42 dagar kvar innan beräknad ankomst. VI LÄNGTAR NÅGOT SÅ ENORMT efter dig lilla lilla stumpan.
Sitting by the window
All day thinking of you
Watching the days go by, I started to cry
But they weren't tears of sadness
They only meant I love you
And I wanna tell you girl that I, oh, I
I'll travel 'round the seven seas for you
It's written in the melody I adore you
I wrote my love a symphony
To show you there's nothing I won't do
Baby I'll walk around the China wall for you
If there's a way I'll do it all for you
Anything you want me to, you know I would do
Music:Babyface.
Song: Seven seas.
Världens BÄSTA jobb.
Publicerat den: 2010-11-04 [20:03:34]
Här hemma har det varit städdag och tvättdag för mig. Jag har också ägnat dagen åt att kika på de norska barnmorskorna genom nätet. Jordemor heter programmet och går att hitta HÄR för er som vill kika på deras fantastiska arbete. På Sykehuset i Buskerud I Drammen utspelar sig alla avsnitten. På Buskerud jobbade jag på bemaning under min period som barnmorskestudent.
Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag ser dessa avsnitt. Tårarna har runnit ett antal gånger under programmets gång :) Tur är ju att jag inte jobbar - annars hade jag ju störtlipat under varje förlossning pga alla konstiga hormoner. Och hur hade det sett ut? Inte rätt alls, hahaha.
Tänk så mycket lycka och tyvärr sorg som vi barnmorskor får vara med om. Helt makalöst.
Det är VERKLIGEN VÄRT 5 år på högskolan och när man väl är i mål... TOTAL, OBESKRIVLIG L.Y.C.K.A!!!
Ush nu blir jag alldeles salig igen. Jag verkligen, verkligen, verkligen ÄLSKAR MITT JOBB. När Gud skapade mig så sa han: Hon där. Hon ska banne mig förlösa småttingar.
& så blev det också.
Barnmorskeexamen med min favvolärare. Hon var våran handledare när C och jag skrev magister. Våran magister handlar om: Hur unga kvinnor resonerar kring abort och sin sexuella hälsa och går att hitta HÄR
Så här galet gick det till med Majsan när vi firade min uppsats. Just i denna stund var det fullkomligt normalt att ha speglar som ögon :)
Den fina fina tårtan som min make hade beställt. 
TOTALT OBESKRIVLIG LYCKA!!!
Små små hjärtan till ett litet hjärta :)
Publicerat den: 2010-11-03 [20:18:54]
Lite halvtaskiga kort med en svart fond som inte blev bra alls :( Men här är två nygjorda hjärtan i rosa och vitt. Antingen kommer dessa hänga på hennes vägg. Eller ås ähnger vi dem på vagnen hennes.
Vita och rosa rosetter pryder dessa godingar.
Annars då? Jooo - det gick fint fint att sitta barnvakt. Lilla M är så snäll och leksugen så det blev en hel del bankande i golv, dans till barnlåtar och visa lampan :) Men ojjj vilken energi den lille grabben har och smidigare hade jag varit utan min stora mage som saknade ner mig - men skoj hade vi iaf.
Eftersom mannen min var hemma så var vi och åt ute ikväll igen. Underbart att unna oss egentid med varandra. Det kommer ju till att bli en massa massa tid i hemmets vrå snart så vi utnyttjar utrymmet utanför hemmet för tillfället.
En sväng förbi godingarna på Blodcentralen - Frölunda han vi med också. Ni som funderar på att lämna blod: DO IT!!! LIVSVIKTIGT!!!
Barnvakt.
Publicerat den: 2010-11-03 [12:07:16]
Nu ska vi iväg för att vara barnvakt till sötaste lille M under några timmar. Mamma Lizzan skrev någonting om fika och gott kaffe som väntar :)Spännande! Jag kan ju tillägga att det blir en erfarenhet :)
Vi ses sen.
Första sköldpaddan :)
Publicerat den: 2010-11-02 [20:06:50]
Godkväll mina vänner. Visst är jag värdelös på att uppdatera men när mannen är hemma så är det så mycket mysigare att vara tillsammans än att sitta här och knappa. Det har även tagit sin lilla tid på att förstå mig på det här med att virka amigurumisar. Idag gjorde jag min första lilla sköldpadda med rosett på. Bildbevis har ni ju här :) Väldigt söta men man pillar ett bra dag under dagen.
Mannen är på jobbet till sen kväll idag så jag och lille mannen och A roar oss här hemma. Pappa var även han förbi en sväng för att träffa oss :) Mysigt.
Näää gäsp. Jag är tråkig. Ingenting att skriva om.
Vad vill ni läsa då???
Många har frågat efter del två på sjukhusvistelsen i Varna.
Andra har frågat efter bilder på vårat hem. Vad mer, vad mer?
Nu blir det bye bye bloggen tills jag orkar skriva något.
Godmorgon, godmorgon.
Publicerat den: 2010-11-01 [21:42:08]
Sorry för dålig uppdatering. Men någon knasig tant ringde fel i morse och väckte mig kl: 05:30. Jag trodde ju självklart att någonting hade hänt och kastade mig över telefonen. Ush :( Varför 17 ringer man så tidigt? Förmodligen var det en lite förvirrad tanta, men rädd blev jag.
Så lilleman och jag har myst en massa massa idag och så har jag gjort min första amigurumi av rosa garn också :) Älskar, älskar, älskar att pyssla. Dagarna går mycket fortare då.
Vi säger godnatt nu.
Imorgon väntar våran sista FU.
Natti
