Under den senaste tiden så har nättrena präglats av hemska mardrömmar av olika slag. Brukar ofta drömma om människor som inte längre finns och hur hjärteskärande det är att inte ens kunna nå de i drömmarna.

Inte nog med det - utan veckans drömmar har involverat mitt framtida jobb som barnmorska. Oftast vaknar jag förvirrad, kallsvettig och fammlandes efter telefonen - jag är nämligen på väg att ringa förlossningen. Det är så självklart i mitt halvvakna tillstånd att jag helt enkelt jobbar där just då. Jag är ofta på väg för att tala om att jag helt enkelt glömt att vänta ut moderkakan efter dagens ( nattens ) förlossning. Och inte är det slut på mardrömmen här inte - utan jag kommer på att jag även glömt att sy, kolla blödning och status på barnet. Jag har helt enkelt trippat hem utan någon som helst aning om hur man sköter en normal förlossning...


Hemska drömmar.
Ush. Hur ska det gå om exakt tre veckor?
Jag VET ju att det är många som delar mina tankar men jag skulle ljuga om jag sa att jag INTE är nervös. Jag ÄR nervös men samtidigt väldigt spänd och glad över möjligheten att äntligen få göra det jag drömt om under så många och långa år. Och konstigt vore om jag INTE kände så. Det är ju endå minst två liv som jag har ansvar över och det är upp till mig och mina kollegor att se till att denna familj får en bra start i livet.

Äntligen är Oddysen hemma. Har letat efter denna snygging hur länge som helst. Jackan har varit helt slutsåld över hela landet - både i affärer och på nätet. Inte ens självaste NK hade denna skönhet. Odd Molly gör verkligen underbara kläder med fina detaljer. Priserna är otroliga men några sådana plagg måste man bara ha i garderoben.




Äntligen hittade jag min storlek och färgen som jag lääänge letat efter.


Fina små detaljer som Odd Molly står för. En rosett innanför jackan vid en innerficka.


Fina små ord som beskriver vad plagget är till för.





♥

Här hemma ska vi snart krypa till kojs. Är väldigt trött efter dagens busstur till Kungsmässan. Givarna har varit underbara men kroppen längtar efter semester... eller iaf någon veckan av lugn och ro. Men det gäller att inte enbart längta till lediga stunder eller kommande helgerna. Jag och en kollega prata om hur viktigt det är att ta vara på de vanliga vardagarna också. Dagarna med arbete, träning och vanliga kvällsmiddagar. Att inte alltid längta till frihet och istället sätta guldkant på vardagen.



Så veckans guldkant är:

♥Mysiga middagar med familjen.
♥Mitt underbara jobb som jag älskar så.
♥Träningen som jag inte klarar mig utan.
♥Mys med Majsan :)
♥Vara allmänt nöjd med livet. Äntligen känns allt precis som det ska. Jag har längtat så!!!

Kram och godnatt.

Godnatt.
Ni får inget iantt.

...kommer jag att stå och förlösa småttingar :) Känns otroligt pirrigt, nervöst men otroligt bra och samtidigt spännande. Det betyder att det endast är en månad kvar här hos mina godingar på Blodcentralen. Kommer att sakna dem som vanligt, men det blir till att hälsa på när mannen lämnar blod eller trombocyter.



Nu så mina vänner så är det fredag igen. Jag har bestämt att ha storstäd hemma. Alla skåp ska städas grundligt, det ska damsugas och dammas och fixas och donas. Denna helgen är vi hemma hela familjen så då blir det till att hitta på något skoj.



happy friday♥

♥Dagens träning avklarad.
♥Dagens första kopp kaffe intagen :)
♥Ute är de dimmigt men vad gör det när jag har underbara kollegor runt omkring mig.

Ha en superfindag mina vänner.

Nemo vs Nemo :)


Idag var min finaste Majsan hos oss på Droppen Frölunda för att hälsa på sin bästa vän och anmäla sig som blodgivare. Starkt gjort gummsan. Jag tror att du kommer att klara detta galant. Du gör så mycket värdefullt i ditt liv och jag vet att du kommer att lyckas. Ett steg i taget bara eftersom BRA SAKER SKER SAKTA. Imorgon kommer hennes söta mamma hit för att anmäla sig :) Visste ni btw att man kan ge en blodpåse till tre olika människor? Tre liv? Så vare sig du är stickrädd eller inte anser att du har tid så kan ju alltid detta vara som en liten påminnelse om hur värdefulla alla dessa röda droppar är.


Nu när allt med hypofysen är great så ska jag självklart anmäla mig som blodgivare. Jag själv är bajsnervös för nålar. Men efter att ha beskådat dessa tappra och alldeles fantastiska människor runt omkring mig som kommer på sina raster, sin fritid och sin semester - kan jag inte mer än att bidra själv.



Hm. Ikväll har vi suttit här hemma och tittat på en massa fina saker. Härligt härligt mina vänner. Men nu ska jag faktiskt hoppa i säng. Jag hör mina fina pojkar andas tungt i sovrummet. Godnatt på er och sov så gott.

Sååå underbart med fredag. Har gjort mina fyra pass på SATS för denna veckan och nu kan man verkligen njuta för fullt av den kommande helgen. Ikväll väntar mys med en av de finaste flickorna som finns :) Det blir mat och vin på stan. Det var verkligen på tiden att vi fick ihop något som förr alltid var så självklart. Vill därmed passa på att önska er alla en trevlig fredag.


Kramisar

♥




Livet för med sig mycket positivt och negativt. Det negativa ser jag som erfarenheter. Man lär sig av dem och förhoppningsvis så växer man starkare av dem - hur smärtsamma de än må vara. Liv och död. Död och liv. Livet har aldrig en mall eller ett PM att gå ut på. Det som sker... sker.
Mina värsta stunder i detta liv är:

1. Filkos olycka.
2. Hjärntumören/cystan.
3. När Nemo blev dödssjuk.



Men mycket fint har även hänt under mina år här på denna jord. Stunder av lycka är de som betyder mest. Resten är endast ett stopp i livet för att göra oss starkare i både kropp och själ.Om jag ska numerordna dem så blir det till detta:

1. Finaste bröllopet i Varna katedral med min make Pär.
2. Examen och äntligen bli färdig barnmorska.


3. DAGENS SVAR PÅ ATT HJÄRNTUMÖREN ÄR OFÖRÄNDRAD!!! ( den ska dock följas åt var 1,5 år).




Jag tror och lever utefter att våra misstag är även våra erfarenheter. Det vi gör som anses som misstag bidrar till att vi utvecklas och får hjärnan att memorera misstaget/n. Ingen är född med kunskap, utan den byggs på under alla de år som vi finns här på jorden.
Misstag kan smärta oss och människorna runt omkring oss. Men så länge vi kan ta oss igenom allt detta tillsammans pekar endast på att vi är starka tillsammans. Tillsammans är bra att vara. Men ensam kan också vara stark! Gräset är faktiskt inte grönsare på andra sidan. Himlen där uppe är inte blåare. Och blommorna doftar VERKLIGEN inte godare. Gräset på den andra sidan kan få vara. Jag älskar MIN gård. Min eden.



För att avsluta det hela vill jag påminna er alla om det som är så självklart. Det är självklart att få vakn varje morgon och det är självklart att gå till skolan eller jobbet. Det är självklart att få tända lampan inne på toaletten och det är självklart att självständigt få ta en varm dusch. Fika på stan med vänner kan kännas som vardagligt och söndagsmyset kan anses som obligatoriskt men vet ni vad? Klicka på detta innan ni tänker så. DÅ och DÅ på RIKTIGT så vet man att dessa vardagliga små saker, kan göra hela livet alldeles för värdefullt.

På Droppen Frölunda. Lugna gatan här så man skulle verkligen uppskatta lite jobb nu :/ Kollegorna fyller mig med energi dock :) Och imorgon är det dags för älskade bussen igen. Stoppet denna gången blir Bollebygd och då kommer jag att hälsa på mina underbara flickor på MVC. Hej hopp.

På senaste tiden har jag fått min hjärna att jobba lite extra.
Jag har tänkt på det där med förhållanden och passion.
Hur livet får dessa två fina saker att gå ihop.
I början av ett förhållande är man som kaninerna ute i det fria.
Man pipar som om morgondagen inte fanns. Allt var fantastiskt och inget snack om saken.
Därefter kom tiden då man i hemlighet gick omkring och undrade om förhållandet var på riktigt...
Passion är det första som slår klorna i oss och vi kan inte sluta kyssas fastän ägaren till cafét blänger på oss och redan kastat upp stolarna på borden. De har ju stängt för dagen.
De stängde för 20 min sedan ...

Så klart.

så klart...

Jag har dock tänkt på det där med passion eftersom det är något man borde lägga ner tid på under åren som tid investeras i förhållandet som man byggt upp med sin andra hälft.
Jag förstår att många, måna, MÅNGA slutar tänka passionerat en tid in på förhållandet.
Fjärilarna slutar cirkulera som idioter inne i magen. De tar det lite lugnare.
Fjärilarna tar en liten break.
Känslorna djupnar.
Vi älskar.
Älskar på riktigt.
Det är då.
DÅ.
Som kärleken sätts på prov.
Det sätts på prov på RIKTIGT.
Skrämande är det.
Man pinkar nästan ner sig...



Passion några år in på ett förhållande är inte alls självklart över huvudtaget.
Det är något som ett par får jobba självständigt och tillsammans med.

Passion och förhållande är underbart.
Ett förhållande utan passion är inte okey.
Men passion utan äkta känslor är förödande.
Då går det aldrig.



Tänkte bara dela med mig en bild från en underbar tid som snart blir sann igen: